Skolavslutning
Jag minns skolavslutandet med visst obehag. Det skulle köpas in kläder som det anstod en skolavslutning. Jag gillade inte de typiska skolavslutningskläderna. De passade inte min själ. Jag släpades runt i alla butiker som fanns och inget dög. Mamma var frustrerad. Jag var frustrerad. Samma sak varje år. Varför skulle man tvunget ha klänning och fin-skor. Det var mitt värsta (är fortfarande ärligt talat)? Jag ville ha byxor. Helst jeans. Men det gick förstås inte. Var tvungen att anpassa mig till normen.
Jag önskar att jag struntat i det.
Hade det varit skolavslutning idag hade jag utmanat normen. Utan problem.
Jag har aldrig passat passat i vitt. Och i år tycker Metro att det ska vara pasteller på skolavslutning/examen så då är det väl så ;)
På gymnasiet gick jag omkring i kostym, skjorta och slips. På avslutningen bytte jag till blazer och pikétröja. Tyckte att jag ville vara lite enklare klädd. Mamma blev besviken på att jag inte köpte någon studentmössa.
Hu ja! Jag tror jag lyckades undvika en hel del skolavslutningar genom åren, lyckades få tillstånd från mamma att låta bli att gå. Tyckte det var hemskt tråkigt att släpas in i kyrkan varje avslutning osv.
Hella: Nej vitt är för psykpatienter. Det står jag för.
Lennart: Sådana är de, mödrarna.
Matilda: Lyllos. Tänkte nog aldrig på att be om det ens.
Haha! "För psykpatienter"!? Nä, vitt kan jag tycka är fint. På en topp, eller t-shirt. Men tänk alla dessa klänningar och kjolar man haft på dylika högtidsdagar. Vilka jeans man kunnat köpa om man sparat de pengarna!
Ester: Jag gillar hur du tänker! Alla dessa tvångsinköp som man aldrig använt igen. Vilket slöseri. Det ska jag fortsätta hävda.
