En plats i solen
Igår bjöd de på disco och den eviga kärleken. Mina mungipor höll på att få mig att sväva. Promenaden hem genom sommarljumma Stockholm i månsken var oslagbar. Så oslagbar att jag var tvungen att dokumentera den. Filmen kommer inom kort.
Konsertliv i sol.
Kent bjöd på röda höstlöv.
Fantastiskt! Två vänner var också där, frågade om jag skulle hänga med. Kanske borde jag ha gjort det, som du säger - man har ju så mkt minnen till låtarna!
Det är lustigt,du har min gamla frisyr och jag har nästan din gamla:)
När bär det av norrut?Södern är härlig,jag stormtrivs!
Å, mina första kentminnen började 02, när jag spelade deras vapen& ammo album i min första bil sommarnätterna igenom. Det var ljuvligt! Tack för dina uppmuntrande ord, javisst finns det både för- o nackdelar, men kombinationen trött-otymplig-singel-renovering är ingen hit. Men man mjuknar upp oehört psykiskt, redan är jag mindre ego, så det är bra. Och du, se till att inte renovera samtidigt så blir det nog bra. Kram
Vilken läcker bild på dig! Stark och kaxig!
Åh konfetti. Sen sjöng de ju min älsklingslåt. ypiskt att jag inte var där. Typiskt. men tack för klippet =)
Hella: Jag vill aldrig missa Kent. Min ungdomskärlek.
Therror: Hehe, har du rätt i. Jag sticker om några veckor. Skönt att det går bra nere i södern. Jag har höga förhoppningar om att känna något liknande.
08: Inga renoveringar för min del. Lovar. Kram
Fia: Tack snälla!
Bling: De brukar aldrig spela den låten så jag blev glatt överraskad. Som inledning dessutom =)