Hannas Plats

Ännu en insikt om akrobatiken.

Visst har akrobatiken inneburit en massa utmaningar för mig. Den största var dock alldeles oväntad.

Jag tycks lida av ansträningsinkontinens (jaja, googla det om ni vill). När vi gör upphopp på mattan ska vi gruppera (dra upp knäna typ till bröstet) och samtidigt föra ner armarna så att de slår i knäna. Vid landningen ska armarna åter vara raka ovanför huvudet och benen sträckta. Man hinner väl göra kanske tio upphopp över mattan. Dessa ska göras framlänges, baklänges, med ena benet, med andra benet, med båda benen, med vartannat ben - ni fattar. Man gör det väldigt många gånger.

Varje gång håller jag på att kissa på mig.

Fel muskel som ansträngs med andra ord. Framför allt är förnedringsfaktorn väldigt hög. Det känns inte jättekul att känna sig som en kisstant.

Lösningen på problemet stavas tena, eller knipövningar. Främst tycks det drabba kvinnor efter graviditet, vilket gör det hela ännu lite mer förnedrande.

Det finns väldigt lite kunskap om ämnet, eller framför allt hur man kommer till rätta med det, enligt mina källa internet. Det är klart det är så eftersom det främst är kvinnor som drabbas.

Jag hoppas att någon där ute som känner igen sig nu vet att de inte är ensamma. Även drop dead gorgeous kvinnor i sina bästa år som inte fött barn och som är i i sitt livs form kan drabbas av a n s t r ä n g n i n g s i n k o n t i n e n s.

Kul.