Hannas Plats

Jag minns mig själv som en stark och självständig 20-åring, ibland med förvåning. Lät ingen sätta sig på mig, framför allt när det gällde jobb. Jag var bra på att säga ifrån och säga vad jag tyckte. Ibland kan jag tänka att jag tappat den där motståndskraften.

Är det det som händer när man blir vuxen? Den där inre ilskan lägger sig, man låter oftare saker passera.

Jag längtar efter att få bli vuxen. Att få känna mig vuxen. Att kunna säga "jag är vuxen". På ett sätt kändes det lite så att bli 30. Jag är faktiskt vuxen nu och kan ta ansvar för mina handlingar, behöver inte stå till svars för andra inför mina val. Det är som att jag tror att när man är vuxen så är det inte lika många som ens försöker sätta sig på en.

Samtidigt som jag vuxnas är det som att något i mitt inre krymper. Jag vill känna en trygghet, även i större sammanhang. Känna att jag är någon som tillför något och en person om inte backar.

Hur gör man egentligen för att bli vuxen?

Läs även andra bloggares åsikter om vuxen, motståndskraft, vara någon