Kontrollfreak?
Jag har köpt små sillburkar, en efter en, och avslutat dem i rask takt. Men så köper jag en stor med en tanke om att det blir mer ekonomiskt med storpack. Efter att ha ätit av den en gång tröttnar jag. Burken kommer antaglien aldrig avsluas. Den blir mig övermäktig.
Allt har sin tid. Det ska vara väl avsatt tid. Så att jag kan checka av det och sedan gå vidare. Är det rastlöshet eller kontrollbehovet som styr mig?
Jag tror att kontroll i varje situation är viktigt. Att jag kan överblicka och se slutet för att kunna uppskatta färden. Möjlighet att påverka utvecklingen i varje led.
Sillburken är det den är utan att jag kan påverka dess mängd eller smak. Så jag tröttnar.
Jag måste ha blivit för smart av all fisk jag satt i mig på sistone.
Läs även andra bloggares åsikter om sillinsikt, kontrollbehov
Som allra första husdjur kan en sillburk vara bra, så började även jag. Då responsen från sillbitarna inte kändes helt tillfredsställande köpte jag en dvärghamster.
Doc: Ja, de är ju relativt lättkontrollerade som husdjur betraktat i alla fall. Men jag tror inte jag kommer att gå vidare utan håller mig till sill.
Jag har oxå ett stort behov av kontroll, på gott och ont....
Bara man ser sillburken som en erfarenhet och inte ett misslyckande.
Jag ser det ofta som misslyckanden, men så har jag inte heller ätit så mycket fisk på sistone.
Köper också bara små sillburkar...
Dietisten jag besökte för inte så länge sedan sa att man ska äta fisk minst tre gånger i veckan. Hon nämnde dock inget om max antal gånger.
Det är viktigt att ha kontroll. Men det är också viktigt att kunna släppa den ibland.
B: Gott och ont var det.
Ester: Svårt att undvika att se det som misslyckande. Men det är väl sådana man lär av antar jag.
Karin: Det är väl mest gifterna som talar emot det. Men gifter finns det väl i allt nu för tiden. Jag blir snart fiskförgiftad.
E: Det är det som är det svåra.
Har grunnat på hur jag ska få till nåt fyndigt med "silly", men jag ger upp.
Magnus: Silly you!
