Hannas Plats

Jag har gått och blivit flygplansskådare. Något oväntat. Så fort jag ser ett flygplan lyfter jag min blick mot det och spanar. Undrar. Hur fasen det går till egentligen?

Femton take-offs har jag hunnit göra de senaste månaderna. Varje är förknippad med oro och adrenalin. Efter att vi lämnat marken räknar jag långsamt till tio. Det är oftast under de första sekunderna något går fel, om något går fel. Så efter de tio sekunderna så ska tillåta mig att känna lugn.

Den sista stora flygningen förvånade mig med sitt lugn. Flygplanet tycktes ljudlöst segla genom luften både vid start och landning. Jag satt och undrade när han skulle gasa på. Men han gjorde aldrig det.

Av någon anledning har allt detta flygande gjort att jag blivit flygplansskådare. Som en längtan efter adrenalin. En undran av skräckblandad förtjusning. Jag tror det kommer att dröja innan jag flyger igen.

Läs även andra bloggares åsikter om flygplansskräck, adrenalin, flygplansskådare