Hannas Plats

Så kravlade jag mig till slut ur sängen. Ge mig en anledning och jag gör det, tänkte jag.

Och den kom. Rumlade runt i den regniga stockholmsnatten i nya kvarter, med vänner som Jack och Bud. Natten var skoningslös mot klockan och jag fick småspringa för att inte hamna på efterkälken. Mina lungor andades åter Stockholms uteliv efter mycket lång tid. Någon tyckte jag kändes bekant och menade att vi säkert sett ute någon gång - för jag går väl ut? Jag log och svarade, att ja, jag går ut. Helt på det klara med att det faktiskt var en lögn, beroende på hur länge man får leva på gamla meriter.

I den tidiga morgonen gjorde sig ändå natten snabbt påmind då små män fortfarande vill jobba med mina fönster. Idag behöver jag inte gå ut, för frisk, sval, färdigregnad luft bor och cirkulerar nu även inne.

Lunchen består av en dryg pizza som även tjänstgjorde både som lunch och middag igår. Oftast vill man inte återse några pizzor, men idag kändes den som ett kärt återseende som gjorde att jag slapp laga lunch.

Läs även andra bloggares åsikter om utekväll