Livet på cykel
Till åtminstone femtio procent består mitt liv av följande:
- ägglossing med smärtor och uppsvullnad som resultat
- PMS med lite varierande symptom som resultat (mycket katastroftänk)
- mens med smärtor och ja, blod med allt det innebär, som resultat
Den resterande veckan (knappt) får jag möjlighet att känna någon typ av normalläge. Så där som alla utan kvinnliga könshomroner kan få känna sig jämt. Till vilken nytta?
Detta, mina vänner, är inte ett utbrott i PMS:ens tecken. Se däremot gårdagens inlägg med de glasögonen. Skönt att ha något verkligt att få reagera på för en gångs skull.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, PMS, normal
Och själv har jag inga hormoner alls. Men jag kan hämta ut dem på apoteket :)
Du, vad gör du ikväll. Ska du med till Erik och sen till Kajen?
Bling: Jag antar att allt är relativt... Gräset verkar alltid grönare någon annanstans.
usch...mitt blir också bara värre med åren. Har du tänkt på om det kan vara endometrios?
Lina: Jag måste tacka nej till det, låter för otäckt. För mig blir vissa saker värre medan andra har blivit bättre. Eller också är jag bara bättre på att kartlägga saker och se orsakssamband som jag inte sett förut.
Om det finns ett blått piller för att få bånge, borde det väl finnas motsvarande mot pms.
Magnus: Är det rött eller?
Och för mig går cykeln som en klocka,
men till ingen nytta.
Ester: Kanske måste du ge dig ut och cykla med klockan...
