Hannas Plats

Alltid redo. Så var det dags för mitt första scoutläger. Jag får skjuts dit. Äldsta brorsan är där sedan några dagar redan. Vi är i Issjö. Miniorerna har en egen rad med tältplatser. Jag delar tält med Hanna och Frida, de enda från min scoutgrupp som också är på lägret.

Jag går i lågstadiet. Har packat väskan själv. Det visar sig att både Hanna och Frida har lite snacks med sig. Tom & Jerry-kakor för stunder av sug. Jag har inget sånt, och tyvärr är Kerstin, vår käre scoutledare inte med. Hon brukar annars se till att smuggla till oss lite godis. När det som bäst behövs.

Första kvällen inser jag hur mörkt det blir. Väldigt mörkt. Jag får lite panik när jag ligger i tältet och inte ser handen framför mig. Mina tältkamrater sover redan gott. Det luktar konstigt i tältet, antagligen ledaren som inte duschat på dagar. Hon har ju varit här längre än oss. Fuktigt är det också.

Vi har samling hela lägret i en stor ring efter frukost. Vi sitter på stenar. Den här dagen ska vi ut och gå. Ganska långt. Jag säger att jag har ont i foten. Ledarna tror mig förstås inte. Tills de tittar på min fot och ser att jag är helt blåslagen över tårna. De undrar förstås vad jag gjort och mitt svar är vagt och undvikande. En ledare tror mig fortfarande inte, en annan tycker att jag kan åka med henne i bilen. Jag blänger lite osäkert på tantan som inte tror på mig och piper snabbt in i den lilla röda golfen.

Bilen verkar vara det bästa stället att spendera den här turen på. Vi hinner träffa och prata med alla. Höra allas historier. Ta del av vad folk hittat. En tjej har hittat en liten huggorm och samlat in den. Den rör sig inte. Antagligen död. För säkerhets skull lägger vi den i en liten genomskinlig plastask. Asken ligger framför mig i fönstret hela tiden. Jag spanar ständigt efter rörelse.

När vi äntligen kommer fram till destinationen, Länna kyrka, får vi mellanmål. Jag får äntligen hoppa ur bilen och sitter med de andra i gräset. I väntan på kyrkbåten. Sen lassas vi alla över sjön med hjälp av den stora kyrkbåten (gigantiska ekan).

Brorsan har inte sagt ett ord till mig på hela lägret. Inte ens när ledaren som körde bilen körde förbi och berättade om min fot. Jag var bara en lillplutt. Såna får klara sig själva.

Andra kvällen sitter vi vid sjön. Någon har dragit fram en gitarr. Jag lär mig nya låtar som Kumbayah och My bonny is over the ocean. Vi får något extra gott i kåsan.

Sista dagen inser jag hur lite jag sovit de senaste två nätterna. Vi badar och tar det lite lugnt. Mina tältkompisar är också trötta. De gråter över småsaker när föräldrarna äntligen dyker upp för att delta i sista samlingen.

När jag kommer hem åker mina föräldrar för att hämta andra brorsan på seglarläger. Jag lägger mig på mattan i hallen. Somnar omedelbart. Vaknar av att någon borstar mina tänder och bär mig till sängen. Innan det ens hunnit mörkna vaknar jag en andra gång av ett våldsamt tjatter från vardagsrummet. Inser att det är filmen som spelades in på lägret. Jag sätter mig trött i soffan för att se med andras ögon vad jag varit med om.

---

Skrivlägret. Blingbling ville att jag skulle skriva om ett barndomsminne.