Väntan på vadå
Det är som att jag gick in i väggen för länge sen och fortfarande står där och stirrar på den. Knackar lite och undrar: hur hög är en vägg?
Första gången det blev riktigt tydligt var när jag tog examen från högskolan. Plötsligt stod jag där, klar, med det jag satsat många år av mitt liv på. Med examen i handen undrade jag: vem är jag nu?
Sedan dess står jag där, identitetslös. Undrar hur man tar sig igenom tonåren, eftersom jag aldrig kom ut ur den förra gången. Hur hittar man en identitet som egentligen aldrig varit borttappad?
Vad är det meningen att jag ska vilja? Vem är jag utan något som definierar mig?
Vart tog lusten och instinkterna vägen? När tappade jag bort det som är jag?
Jag väntar på svaren utan att egentligen söka dem.
Läs även andra bloggares åsikter om frågor och svar, väntan, identitet, jag
Då jag var 18 undrade jag vem jag var, vad jag skulle vara, men kom aldrig fram till något. Vet inte om jag har gjort det än? Innerst inne vill jag bara vara neutral tror jag. Eller så törs jag kanske inte vara den jag känner att jag är? Jag kan se på vissa och tänka så känner jag mig, så vill jag vara. Och angående den där väggen, tror jag har varit på väg in i den. Vissa runt mig har sagt det. Men jag ser min väg i livet som en labyrint, ser jag ett hinder eller att det tar stopp någonstans vänder jag bara höger eller vänster och fortsätter. Fast om det är en lösning undrar jag, men som jag känner det finns det inte tid för att stanna upp och grubbla.
Många frågor. Om du hittar några svar kan du väl dela med dig?
Det är ett ständigt sökande tycker jag...kanske man aldrig kommer att veta
Lennart: Jag tror grubbel kan vara bra också. Föra en framåt.
Karin: Jag lovar.
Lina: Antaglien inte.
Jag hittade några kloka ord på en väns blogg. Nu var det iof något han läst. Men det stod.
"Jag skulle vilja att mitt liv gick ut på att uttrycka och uppleva den del av mig som jag älskar mest. Den del av mig som är medkänsla och tålamod och generositet och hjälpande. Den del av mig som är klok och vis, förlåtande och...kärlek".
Besök gärna bloggen m du har tid. Det är förresten någon du träffat :)
http://eeyau.blogspot.com/2008/10/meningen-med-livet.html
Gillar verkligen detta inlägget! Ville bara säga det.
Jag känner igen det där Hanna, och jag är nog lite där också (eller kanske är alla människor det). Plugga färdigt, jag är inte student, vem är jag då?? Men kanske är det som de skrivit över att det är lite av meningen med allt, att man ska grubbla och kanske/förhoppningsvis bli lite klokare av det.
Bling: Den gillade jag. Jag gissar vem det är :)
Magnus: Tack!
C: Jag hoppas det. Och att man ska hitta små små svar någonstans.
Vet inte om grubbel hjälper. Har inte hjälp mig i alla fall. Kanske jag har grubblat med fel personer?
