Hannas Plats

Den här veckan har det varit ett högt tempo, på jobbet och på fritiden. Igår när fredagen kom med sin frälsning kände jag mig helt utschasad och somnade till med jämna mellanrum i tron att jag slötittade på tv.

Mitt hem ser ut som ett bombnedslag, jag skulle vilja hälsa på en bit söder om stan, mina fönster behöver putsas. Jag tänker på högen med jobb som väntar på mig i nästa vecka och får en liten tagg i sovlugnet. Ändå gör jag det där som jag alltid gör istället: bloggar, dansar, äter, lagar mat. Jag orkar inte ta mig ur rutinen utan går på autopilot. Jag har för dåligt samvete för att bara ta det lugnt, så jag lagar snällt min mat och går och handlar.

Jag känner mig som fåglarna som bor i min luftventil. De tycks alltid vakna och hungriga för de kvittrar/tjattrar hela tiden. Det tycks inte finnas någon ände.

Ikväll ska jag i alla fall se dans. Imorgon kanske jag tar itu med fönstren.

Vila kan man göra när man inte längre kan gå.


Läs även andra bloggares åsikter om rutin, måsten, fullt upp, autopilot