Ölivets baksidor
Det jobbiga med ölivet är att man ofrivilligt måste dela det med mindre intelligenta, för att inte säga lägre stående varelser rent av. Jag har spenderat den senaste kvarten med att rengöra tvättmaskinens fack för mjukningsmedel. Där hade någon praktiskt nog hällt ner tvättmedel. Och sedan tvättat så att facket fyllts med vatten och tvättmedlet fått möjlighet att riktigt clogga igen. Om jag inte ville ha mina kläder indränka i tvättmedel så var det inte mycket annat att göra än att hugga i. Fuck! Att de ska vara så svårt att välja fack!
På andra sidan har det flyttat in nya människor. De stod i fönstret och tittade ner på grannarna under mig och log lite hånfullt. Antagligen tänkte de något i stil med det jag tänkte. Idioter. För där stod de och rökte inomhus medan de askade och kastade fimpar rakt ner på gatan. Är detta 1600-talet eller?
Här skriver jag om grannar igen. Det tycks vara en konstant källa till blogginlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om grannar, tvättmaskiner, öliv, idioti
Grannar och kollegor kan man skriva kilometervis om. Det bästa är ju att man är någon annans granne och kollega!
Alla tycks ha problem med sina grannar numera. Lyckligvis är grannarna där jag och Sebastian bor tysta som små möss. Ytterst sällan kan man höra spår av liv i form av fotsteg.
jadu, grannar - de blir aldrig som man vill ha dem...
jag uppskattar rökare ut underhållnings synpunky måste jag säga... de gör ganska mycket som kan lysa upp dagen för vems om helst.
Grannar grannar... denna oändliga källa till inlägg... Mina brukar möblera om kl 3 på nätterna. Tack för det.... gäsp
Själv har jag placerat mig i ett hus med mestadels pensionärer.
Ester: Precis, jag ser till att någon annan blogg hålls vid liv :)
Cosmic: Jag vill helst inte veta av dem i tvättstugan heller... Känna deras närvaro.
Karin: Lysa upp av glöd menar du...
Jazz: Skönt...
Garbo: Bara de inte är av den gnälliga sorten ;)
Grannar är onekligen något man alltid kan skriva om.
Men tänk vad mycket tråkigare livet skulle vara om de inte fanns. Och tänk vad mycket mindre man skulle ha att gnälla om på bloggen...
Karin: Ja, jag borde vara tacksam.
