Jag tror
Jag vet människor som ofta verkar ha en dålig, jobbig dag. Och när de berättar om saker de varit med om verkar alla världens små skitgrejer inträffa i deras liv. Alltså allt från att de går in i saker och bryter tån, till att det händer små skitgrejer i jobbet. Eller också är de som har en negativ inställning bara bättre på att berätta om och minnas alla små skitsaker som händer dem. Och framför allt berätta om dem utan självdistans och humor. Allt tycks gå i moll.
Jag tror inte att jag är att betrakta som en svårmodig person. Tvärtom. Jag tror att utanpå är jag oftast ganska lättsam. Har jag en dålig dag kan de flesta ändå kommunicera med mig normalt. Jag kan lägga undan saker i sinnet.
Och visst råkar jag ut för skitgrejer, men jag tycker ändå att livet är vackert och jag kan glädjas åt ack så små saker. Jag tror att det är en inställning som man kan anta. Även om det kan vara svårt att anta den. I min familj har vi alltid nära till skratt i de allra flesta situationer. Även när vi står inför plötslig, ond, bråd död hittar vi anledning att skratta. Det är nog vårt sätt att behandla saker. Visst kan det vara riktigt jobbigt att umgås med människor som hela tiden ska ha saker att skratta åt om man mår dåligt. Och de för dagen lite svårmodiga hamnar ofta i skottlinjen. Det minns jag bestämt från min ungdom. Men jag minns också att jag oftast bestämde mig för svårmod.
Nu har jag bestämt mig för något annat. Jag tror att leenden och skratt gör att jag tar mig genom livet med lite lättare steg, istället för att jag ska se allt i grått och svart.
Läs även andra bloggares åsikter om svårmod, lättsamhet, liv, positiv inställning
Visst är det så att mycket handlar om självuppfyllande profetior. Människor som fokar på det negativa kanske också får det de ber om, vad vet jag. Jag vet bara att
jag inte mår bra om jag vältrar mig i skiten för länge.
Jag tror verkligen på tankens kraft. Fint skrivet!
"idag är en bra dag! Ja än så länge...". Har aldrig funkat på mig. Klart att det finns saker som gör att man tappar lusten till det mesta. At ha nära till ett garv är alltid bra, så länge det är genuint. Bra skrivet! Å du, du är ingen svårmodig person. ;-)
Det finns bra saker att upptäcka överallt, till och med i den gråaste asfalt syns det glitter om man tittar noga...
Nu är det fredagstävling hos mig - hoppas du vill vara med och tävla. Den här gången är vinsten ett ännu vackrare vårleende! :-) Trevlig pingst!
Det låter vettigt, men ibland är det svårt att hitta saker att glädjas åt. Jag vet att tids nog så ljusnar det även om allt känns nattsvart, man kanske kan hjälpa ljuset lite på traven....
de säger så, och nog kan det vara så, men å andra sidan är marges systrar, i simpsons, rätt roliga ändå...
Magnus: Nä, man får måste kravla sig upp till slut. Och jag tänker att händer det dåliga saker kan man visst må dåligt. Men en del verkar liksom aldrig ha ljusa stunder.
Fröet: Tack!
Jazz: Nä, den där konstanta negativa inställningen funkar liksom inte.
Charlotte: Nej tack!
Beyonce: Visst måste man också få må dåligt. Men jag tror att även i de jobbigaste stunder finns det små små saker att glädjas åt. Och dem ska man ta vara på.
Leopardia: Du har en poäng i det...
härligt inlägg. jag har också tidigare valt svårmod i många situationer, fast jag är väldigt ljus i grunden. a state of mind helt enkelt som du själv säger. det blir en spiral som bara går uppåt, om man väljer den vägen..
