Till slut
Jag tror det är däför jag har svårt att förlika mig med ett vanligt jobb. Det finns inte ett tydligt mål, ett slut där jag kan mäta mina prestationer och se vad jag har uppnått. Alla andra aktiviteter man har eller gör finns det slut på, en termin som avlsutas, en examen som uppnås, en resa som tar slut och man åker hem, en längtan som uppfylls till slut.
Jag måste se slutet för att hitta mening. För att kunna njuta av resan måste jag se målet, se att det finns ett slut på resan. Vem kan njuta av en resa som varar för evigt, vad är en resa utan mål? Nuet måste ha ett postnu.
Och jag väntar. Jag väntar på nya mål.
Läs även andra bloggares åsikter om målet är allt
jag känner lite samma sak. Fast jag har aldrig tänkt på det på det viset. Därför jag är rädd att börja jobba "på riktigt" tror jag
Jösses vad du skirver sånt som stämmer in perfekt på mig. Jag hinner aldrig njuta av resan eftersom att jag bara väntar till den tar slut. :/
De flesta behöver nog tydliga delmål eller ett gensvar på genomfört arbete, annars är det svårt att bibehålla motivationen. Det måste vara tröstlöst att bara harva på dag efter dag utan att göra några avstamp då och då.
Vackert skrivit tycker jag. Tänkvärt och sant.
Tror du prickar in antitesen till Boyes tankar. Det är svårt att njuta av resan, men ännu svårare att njuta av något som är avslutat.
Vad skönt att du kommit fram till vad som passar dig och formulerat det för dig själv. Ibland kan jag tycka att det är svårt att sätta fingret på vad som fattas en, men inte för dig. :-)
Mål i all ära, men glöm inte valen. Val är minst lika viktigt som mål. Välj rätt och du når målet :)
Jag tror du har målen i sikte.
Det är en klok insikt och håller med Blingbling också. Tror själv lite för mycket på ödet...
Imponerad av din höga bloggfrekvens förresten. :)
