Kärleken väntar
På långväga utflykt till småstaden. Jag satt på läktaren och fick kika ner på människorna. Lite av en pensionäsupplevelse. Man får inte samma kontakt med bandet. Och det känns som att de sliter som djur utan att riktigt få tillbaka allt de ger.
Röken låg tjock över isringen och när Familjen spelade så kändes det högstadiedisco. Jag ville dansa. Min kropp kände igen rytmerna från 90-talet och ville dansa 90-tal. Men jag nöjde mig med att kika ner på människorna. Jag valde pensionär den här dagen.
En musikupplevelse blir vad man gör den till. Och där satt jag och kunde inte annat än höra Kent ringa i öronen, känna nostalgins vingslag över varje gammal låt. Känna glädje i varje ny. Tjejen bredvid mig tog upplevelsen på fullt allvar, hon var den enda på läktaren som stod upp. Och hon kommer att minnas konserten med glädje. Utom möjligen att det satt en tjej bredvid som var irriterande eftersom hon var ivägen för hennes armbågar hela tiden. Själv kommer jag ha blåmärken efter dem.
När de spelade Sun dance kid så tändes en eufori i kroppen. Vilken mäktig första-låt det är. Jag mindes 2003 som det var igår. Jag var på Stadion, året innan Roskilde - båda gångerna med Sun dance kid som startlåt. Sommar, folkhav, svag dansk mellanöl. Allt finns där i de första taktslagen av låten.
Vad vore livet utan en bonusspelning med Kent i Nyköping.
Ni håller mig vid liv.
Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Nyköping, sentimental, minnen, pensionär
Röken låg tjock över isringen och när Familjen spelade så kändes det högstadiedisco. Jag ville dansa. Min kropp kände igen rytmerna från 90-talet och ville dansa 90-tal. Men jag nöjde mig med att kika ner på människorna. Jag valde pensionär den här dagen.
En musikupplevelse blir vad man gör den till. Och där satt jag och kunde inte annat än höra Kent ringa i öronen, känna nostalgins vingslag över varje gammal låt. Känna glädje i varje ny. Tjejen bredvid mig tog upplevelsen på fullt allvar, hon var den enda på läktaren som stod upp. Och hon kommer att minnas konserten med glädje. Utom möjligen att det satt en tjej bredvid som var irriterande eftersom hon var ivägen för hennes armbågar hela tiden. Själv kommer jag ha blåmärken efter dem.
När de spelade Sun dance kid så tändes en eufori i kroppen. Vilken mäktig första-låt det är. Jag mindes 2003 som det var igår. Jag var på Stadion, året innan Roskilde - båda gångerna med Sun dance kid som startlåt. Sommar, folkhav, svag dansk mellanöl. Allt finns där i de första taktslagen av låten.
Vad vore livet utan en bonusspelning med Kent i Nyköping.
Ni håller mig vid liv.
Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Nyköping, sentimental, minnen, pensionär
Kommentarer
Postat av: Fröet
underbart! Önskar jag hade vart där;)
Postat av: Jazzhoppan
Älskar när musik gör att jag överlever taskiga dagar!
Postat av: Marina
Och jag ska se dom imorgon! Längtar!
Postat av: Hanna
Fröet: Nästa chans Zinkens i juni.
Jazz: Med Kent är det en lätt match =)
Marina: Härligt!
Trackback
