Husmor plågas
Att själv vara bäste dräng gör ont.
Den senaste tiden har jag lyckats göra mig illa ganska mycket. När jag skruvade fast benen till den nya tv-bänken fick jag en rejäl blåsa mitt i handflatan. Skruvdragare är inte att tänka på. Förstå vilka snygga muskler jag måste ha fått under tiden.
Brödbak ägnar jag ganska mycket av mina helger åt. Förra helgen insåg jag (the hard way) att mina grillvantar akut behöver bytas ut. Jag insåg också att de sekunder det tar för hjärnan att reagera på smärta går ganska långsamt. Jag höll på att prova på tapp med stor, varm plåt, mot stackars tår. Nu gick det inte riktigt så långt, men blåsan på handen blev märkbar.
Sedan dess har jag bränt mig med jämna mellanrum (nej, jag har inte hunnit skaffa nya grillvantar). Jag har alltid varit väldigt rädd för värme, vågade mig aldrig riktigt på att smälta tenn hemma på nyårsafton när jag var liten. Någon annan fick hälla tennklumpen i vattnet, jag vågade inte. Detsamma var det med gasbrännarna på kemin, våreldarna på valborg och hett smält socker på pepparkakshusen.
Nu inser jag att man överlever mindre brännskador. Det är inte hela världen. Men visst gör det stundtals ont att vara dränga i köket.
Läs även andra bloggares åsikter om brännskador, grillvantar, kökstjänst, blåsor
Den senaste tiden har jag lyckats göra mig illa ganska mycket. När jag skruvade fast benen till den nya tv-bänken fick jag en rejäl blåsa mitt i handflatan. Skruvdragare är inte att tänka på. Förstå vilka snygga muskler jag måste ha fått under tiden.
Brödbak ägnar jag ganska mycket av mina helger åt. Förra helgen insåg jag (the hard way) att mina grillvantar akut behöver bytas ut. Jag insåg också att de sekunder det tar för hjärnan att reagera på smärta går ganska långsamt. Jag höll på att prova på tapp med stor, varm plåt, mot stackars tår. Nu gick det inte riktigt så långt, men blåsan på handen blev märkbar.
Sedan dess har jag bränt mig med jämna mellanrum (nej, jag har inte hunnit skaffa nya grillvantar). Jag har alltid varit väldigt rädd för värme, vågade mig aldrig riktigt på att smälta tenn hemma på nyårsafton när jag var liten. Någon annan fick hälla tennklumpen i vattnet, jag vågade inte. Detsamma var det med gasbrännarna på kemin, våreldarna på valborg och hett smält socker på pepparkakshusen.
Nu inser jag att man överlever mindre brännskador. Det är inte hela världen. Men visst gör det stundtals ont att vara dränga i köket.
Läs även andra bloggares åsikter om brännskador, grillvantar, kökstjänst, blåsor
Kommentarer
Postat av: Magnus
Smälta tenn på nyårsafton? Why? And more important; for what?
Postat av: Ester
Jag undrar också. Hade familjen Hanna egna små traditioner?
Postat av: Hanna
Magnus och Ester: Skojar ni? Det är väl en gammal tradition att man smälter tenn och häller i vatten. Sen analyserar man den för att se hur ens år ska bli. Om det ser ut som en.. peng... så blir man rik. Eller nåt. Jag var livrädd!
Postat av: Lina
visst är det härligt när man stoppar in handen i ugnen och det plötsligt frasar till. Av bränd hud!
Postat av: leopardia
oh, jag är jätterädd för ugnen. bakar bara när jag är och hälsar på hos föräldrarna så får mamma eller pappa komma och ta ut grejerna...
Trackback
