Väntan
Väntan har olika ansikten. Jag väntar och väntar. I stan väntar jag på tuben. Blir lite lätt irriterad över 4 minuter på skylten. Oron flyttar in i fötterna. Perrongen fylls. Bussen utanför kan jag vänta 6 minuter på utan att jag byter transportmedel. Då får jag i alla fall se dagens ljus under tiden.
I Norrtälje igår satt jag och väntade i 30 minuter på en buss. Ganska rofullt. Hade inga alternativ. För att ta mig hem behövde jag en buss, och den skulle gå om just 30 minuter. Ipoden gick varm och mina tankar flöt i väg till andra breddgrader. 30 minuter kan gå fort.
Läs även andra bloggares åsikter om väntan, rastlöshet, perspektiv
I Norrtälje igår satt jag och väntade i 30 minuter på en buss. Ganska rofullt. Hade inga alternativ. För att ta mig hem behövde jag en buss, och den skulle gå om just 30 minuter. Ipoden gick varm och mina tankar flöt i väg till andra breddgrader. 30 minuter kan gå fort.
Läs även andra bloggares åsikter om väntan, rastlöshet, perspektiv
Kommentarer
Postat av: garbo två
Jag blir rastlös över att vänta,särkilt när jag tror att jag missat tåget eller bussen. Vill bara kunna slänga mig på min cykel och trampa iväg till målet. Då vet jag att jag kommer fram enda risken finns är att få punka på däcket.
Postat av: Hanna
Garbo: Ja, egen maskin är det minst frustrerande.
Trackback
