I wish I was special
Förr tror jag det var lättare eftersom de flesta inte tänkte sig en karriär i den riktningen utan snarare någon slags gedigen och praktisk karriär. Nu vill alla vara speciella, alla vill synas. Hur ska alla speciella människor kunna synas?
Läs även andra bloggares åsikter om 15 sekunder i rampljuset
Ja, visst är det märkligt! Varför detta extrema behov av bekräftelse och uppmärksamhet? Känner vi oss bortglömda i vårt samhälle? Är det för kallt och ytligt? Rullar tiden för fort?
Jag blir så beklämd när den enorma längtan efter uppmärksamhet gör att vissa människor går med på att förnedra sig hur som helst för att få synas en liten stund.
Det har blivit något egenvärde i att bli känd och synas. Bara man syns så är man någon. Förut har ju kändisar varit någon som gjort något extra, någon som lyser extra kraftfullt. Nu kan vilken platinablonderad silikonbrud/magrutetarzan som helst bli känd. Skumt.
Man kan ju synas lite genom att blogga :)
Du är ju speciell :-)
Fia: Märkligt är det...
Magnus: Jag fattar inte varför man vill bli känd på att vara fullast, odrägligast eller ha störst bröst!
Eva: Jo, sant. Men det är inte ett egenvärde för mig att synas för "alla".
Jazz: Tack söta du! :)
Du är speciell, och du syns här med din blogg!
