Hannas Plats

Ofta känner mig fortfarande ung och arg. I många sammanhang betraktas jag fortfarande också som så. Hur kommer det sig? Det är som att jag inte riktigt fått leva ut tonåren och när motgångarna är för stora och folk ser mig som ett barn, kommer hela tonårsrevolten över mig. Jag blir arg och stänger sen ner. Så funkar det.

Men vad är det som provocerar mer med mig än med andra. Så ung är jag ju faktiskt inte. Jag känner mig framför allt inte så ung. Är det för att mitt inre fortfarande lätt kommer i uppror. Mitt temperament blir överhettat ibland.

Jag känner att jag inte riktigt kommer till min rätt och jag undrar varför jag får så mycket motgångar hela tiden på grund av det här. Jag tror att jag inte får förtroendet så ofta, och det gör mig frustrerad och gör att jag känner mig som ett barn. Då reagerar jag också som ett barn.

Men jag är faktiskt vuxen. I de allra flesta sammanhang får jag också vara det. Men i vissa sammanhang tillåts jag inte ta beslut, inte lyssnas jag på till fullo heller.

Är jag åldersdiskriminerad?

Läs även andra bloggares åsikter om tonårsrevolt, diskriminering, arg, temperament