Slagkämpe?
När jag var liten blödde jag näsblod ofta, på nätterna, på dagarna, i skolan, hemma. Det fanns ingen hejd. På lekis ringde de efter min pappa som fick komma och hämta mig vid tillfälle för att de inte visste vad de skulle ta sig till när det fullkomligen forsade som syndafloden ur min näsa. Själv var jag van så jag tog det hela med ro.
Är detta ett återupptäckande från min näsas sida? Jag hoppas inte.
Läs även andra bloggares åsikter om näsblod, återkomst
Vet att brorsan var in till sjukan och brände blodkärl i näsan. Han blödde titt som tätt, men numer är han bara blödig...
har bara blött näsblod en gång. Det var lite otäckt.
Magnus: Ja, jag har inte gjort något, men det slutade ändå i tonåren. Att blöda alltså...
Lina: Det är lite småobehagligt. Men man vänjer sig.
Jag är också ett näsblodsbarn. Har inte haft det på flera år heller. jag tror det var på grund av trötthet?
Jag blödde också som en tok när jag var liten. Jobbigare för omgivningen än för mig, som du också skriver. Det ser ju lätt väldigt ruskigt ut. Vi hade till och med sån där Hemostopvadd som gjorde att det skulle koagulera snabbare. (Erhm, sorry för ofräsch-heten ;))
Nu blöder jag bara näsblod när jag är extremtrött..
Hi, your homepage looks really good and gives great information! Anyway, nice job. Keep it up please!!! My best wishes to you all!
