Hannas Plats

Min granne bredvid mig har utvecklat nya vanor. De består främst i att springa runt på kvällstid och prata högt, skratta, och skrika om sitt varsel (det är jag lite mer osäker på, jag kan ha varit i drömmarnas dimma och lite halvdiffus om vad han faktiskt sa).

Ibland inser jag hur väl jag hör mina grannar och det skrämmer mig. Det innebär att de hör mig lika väl. Och det är ju inget man tänker på dagligen, varje sekund, även om jag försöker vara en god granne: tyst, osynlig och kaffeinbjudande. Nä, inte direkt, men diskret i alla fall.

Jag gillar inte att han har helt olika tider än mig. Han verkar komma hem när jag går och lägger mig. Mitt huvud är två centimeter från hans toalett. Jag hör honom väl, väldigt väl. Och han domderar där inne. Det blir rörigt med insomningen för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om grannar, varsel, stök, insomning