Min mamma bor inte här
- Va?!
Människan i telefonen är inte påstridig, men jag förtydligar ändå med:
- Nej, min mamma bor inte här.
Men ibland undrar jag. Om hon skulle behöva göra det. Folk verkar tro att jag behöver vägledning i livet. Ung, blond, tunn, tjej. Klart hon är skör.
Varje gång någon ska sticka mig i armen för blodprov börjar de med att oroligt fråga om jag tycker det är mycket obehagligt. Jag svarar alltid att det är helt lugnt. Jag är inte nålrädd. Men när jag berättar om detta säger andra att ingen någonsin frågar dem. Varför mig? Ser jag så bräcklig ut? Som att jag inte klarar något!
Kanske borde jag skaffa mig en extramamma som kan flytta in. Som kan stryka mitt blonda hår och klappa mig sköra arm och fråga om jag klarar mig.
Jag klarar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om mamma, hjälplös
Det finns en del människor som väcker ens beskyddarinstinkter. Du kanske är en sån? Stora blå ögon, blont hår och en vän uppsyn och man tänker genast på en älva.
Mig frågar de alltid om jag tycker det är obhagligt. Kan iofs bero på kallsvettspärlorna och de nedkissade brallorna.
jag tycker inte du ser ett dugg bräcklig ut. Tycker du ser stark ut!
De frågar alltid mig också. Speciellt när jag lämnar blod. Så tydligen ser jag också liten och bräcklig ut, trots att jag är ganska lång och mörkhårig..
Fia: I så fall bör jag genast färga håret och skaffa färgade linser...
Magnus: Ja, om människor ser oroliga ut så finns det ju en anledning.
Lina: Tack. Det gör jag med...
Carin: Hmh, då kanske det inte räcker med att färga håret med andra ord.
Vad ville människan din mamma egentligen? Hade du hittat på något bus någonstans?
