Hannas Plats

Det är något med situationen. Jag passar inte in. Jag är en kamelont som anpassar mig till alldeles för mycket. Men ett skohorn och en för trång sko ger inte en bra situation.

Därför känner jag att det är dags att röra på sig igen. Jag känner en ny situation på väg, en som jag går ihop med som hand i handske. En som är bekant och ändå ny. Det finns så mycket mer jag vill. Det känns som att jag har stagnerat och inte kommer ur stagnationen. Jag vill vidare. Alltid vidare.

En rastlös själ. Kanske. Eller också en krävande själ. En som vill ha mer. Ha något. Känna att jag gör något bra, någon nytta. Att det betyder något.

Just nu betyder det inte något. Det går bra. Jag mår bra. Men jag kan må toppen.

Och det är dit jag är på väg. Mot toppen. Nya livsmål. Jag är på väg.

Läs även andra bloggares åsikter om situationsanpassad, på väg, stagnera, livet