Stockholm är mitt hjärta
I staden möter jag förödelsen dagligen, människor blir påkörda på gatan, insprugna i av en annan stressad människa som inte orkar vända sig om och be om ursäkt, människor kastar sitt skräp rakt ner på asfalten som har trängt undan blommorna, duvorna äter gamla pommes som blivit liggande, småbarnsföräldrar stressar för att hinna till dagis i tid för att barnet inte ska behöva vara där onödigt länge.
När jag ser bilköerna på morgnarna undrar jag vad det är som får folk att stanna. Viljan att bo i hus är så stor att de flyttar ut från stan. Men viljan att vara nära staden gör det ok att spendera en timme i avgasköerna varje dag. Jag förstår det bara inte.
Jag träffade någon som valt nytt. Tagit sitt pick och lämnat Söder för att bosätta sig på landsbygden, längst ner i landet. Tänkt nytt, helt nytt. Hon pendlar nu en halvtimme till jobbet, utan bilkö, hon vet exakt hur lång tid det tar till jobbet varje dag. Och varje dag kommer hon hem i tid och kan gå ut och känna gräset kittla under fötterna.
Jag tror det där är jag. Jag är bara kvar av gammal vana. Jag orkar inte se förödelsen för den gör mig ledsen. Jag tar inte in mer, så jag stänger av. För att orka. Annars skulle jag inte stå ut en dag till. Jag lever och andas Stockholm, men en dag känner jag mig klar med det här. Och då sticker jag.
Jag undrar bara när.
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, förödelse, lantliv, längtan, emigrant
Jag känner mig privilegad som bor i en liten stad...
men det finns tjyvar och banditer, mördare här också..men naturen är enastående....5minuters promenad så är jag på landet,kramiz
haha, men se det från den ljusa sidan; din polare i SKåne måste ju stå ut med dialekten!!! hahahahahaahahaaaaa
gud va kul. själv gillar jag nog stad/lantliv ungefär lika mycket. allt har fördelar.
Jag är född i Stockholm, men bor numera i en småstad, men jag känner mer och mer att jag längtar tillbaka till Södermalm. Det största hindret just nu är de okristliga bostadskostnaderna...
Jag har nog konstaterat att jag besöker gärna staden men vill bo på landet.
Vivan: Visst finns det dåliga människor överallt, det är väl miljön som främst tilltalar. Och lugnet.
Karin: Hehe... Båda har fördelar som sagt. Lättare få ett jobb i storstan..
Fia: Det går väl i perioder i livet också antar jag. Har man det ena längtar man efter det andra..
Garbo: Det låter skönt.
Jag kommer gärna upp någon gång till Huvudstaden och kollar till den, men att bo där, nej, nej, nej inget för mig. Visserligen finns det en massa bråte här oxså som det finns över allt, men inte på långt vis det samma som i storstäder.. dyrt är det oxså bara att bo.
Hoppas du hittar ditt smultronställe någon gång på din resa genom livet..
Ha de fint soliga hälsningar från Syd
Jag skulle nog aldrig kunna bo i en storstad typ Stockholm, jag är verkligen landsbygdsbo ut i fingerspetsarna. Semestrar i Stockholm gör jag däremot gärna, men vardagsstressen i storstan låter jag gärna bli.
Pialotta: Jag tror mitt smultronställe bara väntar på mig...
Petra: Ja, jag brukar inse mitt obehag mest när jag kommer tillbaka till stan efter några veckor eller bara dagar på landet. Puh.
Man väljer vad man vill se omkring sig. Vad som får stora proportioner och vad som bara blir litet. Jag tror det vi ser reflekterar hur vi mår och känner oss. Varken mer eller mindre. Idag hatade jag alla hand-i-hand-paren på gångvägarna runt årstaviken. Det var varmt och solsken och bitter och jävligt. Men i någon annans ögon är det ju fantastiskt förstås. Stockholm är allt det bästa och allt det sämsta. Samtidigt. Det är det jag gillar med den här stan. Och det är det jag gillar med internet.
Kajen: Jag tror inte man väljer, men man ser det som är närmast i ens medvetande, vad det än gäller. Så är det helt klart. Och visst väcker staden kärlek, men också förakt.
Det var fint skrivet hur som helst.
Otroligt slående inlägg, du tog tankarna ur huvudet på mig. Jag är själv inflyttat till Sthlm för 8 år sedan och undrar varje dag när jag sitter i de milslånga bilköerna, hur folk orkar leva med 1-2h restid till jobbet och ständig stressa för att "hinna". Stressen i sin tur gör att folk chansar och kör som idioter många gånger, och inte orkar vara trevliga mot sina medmänniskor.
Jag har under en tid funderat på att flytta till någon medelstor stad istället. Billigare boende, billigare transporter, mer fritid (inga köer), nära till allt mm. Livskvalité eller inte? Men då gäller det att man tar beslutet och göra något åt det. Jag tror att jag närmat mig det vägskälet. =)
hey pete, great website, thanks so much for all your hard work on building and maintaining the wimpole therapeutics site. also thank you for your contribution to the clinic s magazine. keep up the good work.
