Svordomsvisan
Svordomar anser jag vara ett nödvändigt ont. Det låter illa, men ibland behövs de bara så mycket.
I min ungdom kan jag nog ha svurit en del. Vi hade ingen kultur hemma som sa att man inte skulle svära. Så jag svor.
Under min studietid umgicks jag med människor som inte svor, så jag slutade också.
Nu säger folk på jobbet att de börjat svära mer för att jag svär. Kan det vara möjligt? Jag vet att jag tagit in mer svordomar i bloggen och i kommenterandet. Men jag ser det som att det liksom är "på skoj" och att det låter lite roligare för "en som egentligen inte svär".
Igår hade jag i alla fall en svordomsupplevelse. På baletten efter avslutad övrning säger min ryska balettlärarinna: var sitter den där jävla Cou-de-pied?
Vi var dåliga, hon var rolig.
Jag ska undvika svordomar utom när de faktiskt behövs. När jag är arg. Som igår.
Andra bloggar om: svordomar, nödvändigt, en som inte svär
Svordomar är fruktansvärt underskattade som språkskatt. Framförallt våra svenska, som jämfört med de flesta andra språks är så tama att det är skrattretande. På gott och ont, förstås.
Hej danserskan.
Att svära är beviset på att ens ordförråd är dåligt. Det sa man till mig när jag var liten (länge sen) Då blev jag förbannad och sa att det skiter jag i.
Svär så det ryker ibland och mindre ibland. Jag tycker att det friskar på om man klämmer till med lite djävlar anamma, även när man skriver.
Hittade dig på en annan blogg och blev lite nyfiken. Du skriver tufft och roligtr så jag vill gärna komma tillbaka om jag får.
Staffan: Ja, alla språk har ju egna tabun, svenskans handlar sällan om våra mammor...
Pappa B: Svordomar är inte tecken på dåligt ordförråd utan tvärtom, det är ju snarare tecken på större ordförråd... Humpf, å dina vägnar. Du är så välkommen hit för övrigt! =)
Ibland behövs de verkligen!
Jag tycker att svordomar låter illa - när de används i tid och otid, utan någon substans.
Våra svenska svordomar är ju en viskning i jämförelse med t ex medelhavskulturens svordomar. Där svär man bra mycket grövre. Där är det könsord och skymfande av föräldrar till höger och vänster. Vad drar vi till med? Satan, jävlar wow...
jag svär, och ärligt talat ser jag inget fel i det. Jag kommer att fortsätta svära, det lovar jag!
Beyonce: Ja...
Marina: Det kan bli för mycket, särskilt när det känns helt fel.
Magnus: Om djävulen är tabu så är den. =)
Lina: Bra det!
Jag svär för mycket ibland, mina favve-kollegor på förra jobbet gav mig en sån där namnskylt från Designtorget som det står "Helvete" på. Pik? Skulle tro det ;)
Therror: Hehe...
