Evig kärlek?
Jag blir väl mer och mer skeptiskt för varje år som går. Och då tänker jag inte alls på mina egna erfarenheter i ämnet, eftersom det vore helt oanvändbar statistik.
Däremot undrar jag hur det står till med folk i min närhet, vuxna, om de fortfarande är kära och känner sig lyckliga tillsammans. Längtar de efter nästa gång de ses och är det första de gör är att pussas när de kommer hem?
Känner de fortfarande att det är kvinnan/mannen i deras liv som de lever med?
Eller nöjer man sig efter ett tag, blir för bekväm för att bryta upp? Nu har vi barn ihop och något slags liv, det vore alldeles för jobbig, även om vi inte precis är lyckliga ihop.
Jag förstår förstås att vardagen infinner sig, men jag vill ändå se att det kan finnas en lycklig vardag, med den enda personen man vill leva med. Den som betyder allt och som man inte kan tänka sig att vara utan.
I så fall tycker jag folk är allt för dåliga på att låta det genomsyra deras liv. För jag upplever att allt för många bara knatar på i någon slags lunk, där jag i alla fall som utomstående inte ser kärleken längre. Bara vanan.
Men jag hoppas de är lyckliga! Egentligen.
Andra bloggar om: evig kärlek, lycka, vardag
Att bara nöja sig är så dumt, förr eller senare tar det slut då. Evig kärlek finns, det måste finnas, bara man väntar på den rätta.
Nånstans på vägen slutade jag och min exfru att hålla varandra i hand när vi gick ute. Vet inte om det betyder nåt...
Beyonce: Ja, någon gång tröttnar man på det dåliga.
Magnus: Det är nog såna "små" saker jag tänker på. Det känns som tecken.
Jag brukar tänka att så länge jag hoppar till av glädje när jag hör nyckeln i låset så står allt rätt till i relationen. Trots att det är lite löjligt...
spola tillbaka och börja från början... "kärlek - finns den?"
Petra sa nåt där...
Petra: Det tycker jag låter som en sund inställning!
Rosen: Så cyniskt! Jag håller med dig...
klart det finns kärlek....ser och känner den överallt hela tiden. Finns många människor jag älskar.
jag håller med Lina. Kärlek finns överallt i olika former. Vi påverkas så av sagor med prinsar och prinsessor som lever lycklig i alla sina dagar, eller filmer med lyckliga slut, medan verkligheten ser helt annorlunda ut. Vardagskärlek, kallar jag det. Den finns överallt och hela tiden. Vänner, familjen, partners, you name it...
Klart det finns kärlek i olika former. Men jag tror att den som Hanna menar är svårast att fånga. Jag tror dock att den finns, men att många glömmer att underhålla den. Det är då vardagen och tristessen vinner kampen. Den kan leda tävlingen ibland, det är svårt att undvika men den får aldrig vinna...Länge leve kärleken!
Men visst fan undrar jag oxå om det egentligen är så enkelt, Hanna....
Therror: Ja, det är som att folk tappar bort varandra i allt annat som ska hinnas med och upplevas.
I misspelled my email address on my last mail to you. Anyways, keep the site up!
