Människans möten
1. Människor är angelägna åt at ägna oss åt kallprat för upprätthålla en vision av att vi har något att säga till någon vi känner igen.
2. Männikor är helt ointresserade av att faktiskt veta hur någon annan mår.
I kassan på Ica kommer en man fram och säger till kassörskan och säger: "Allt är bra med dig." Hon svarar "Det är väl så där, det är mycket att tänka på just nu". Han säger: "Det är det ju alltid". Hon menar att det inte alltid är det, utan särskilt mycket just nu.
Jag har ingen aning om hur väl de känner varandra. Men en snabb samtalsanalys visar att han egentligen bara ville höra de vanliga artighetsfraserna - hur mår du, jag mår bra. Han gjorde det genom att lägga orden i munnen på henne, istället för att ställa en fråga. När hon avvek ville han till varje pris skyffla in henne i mönstret igen. Men återigen avvek hon. Därefter lämnade jag scenen och vet inte hur det slutade.
Jag tyckte det var skönt att hon sa ärligt. Det är inte det folk vill höra, men varför säger man saker när man inte är intresserad av verkligheten. Av svaret. Dessutom är kallprat något av det värsta jag vet. Ibland behövs det för att komma in i en situation som man vill åt. Men annars tycker jag sånt är så trist. Jag skulle nog chocka om jag alltid struntade i kallprat och istället berättade något direkt ur livet. Men jag tror att folk i längden skulle tycka det var lite mer intressant. Dessutom skulle det säga mer om mig. Jag svarar alltid att det är bra om någon frågar. Inte för att jag inte orkar annat, utan oftast för att jag inte ens bryr om att tänka efter.
Andra bloggar om: mönster, kallprat, avvikelser, människan
Har svårt att veta riktigt vad jag tycker om kallprat. Jag ser det som ett slags socialt fernissa, för att uppmärksamma attt man faktiskt känner någon, samtididgt är det ju inte särskilt intressant. Personligen kan jag tycka att tjejen kliver över gränsen lite, ett tillfälligt möte i affären är inte rätt forum för att verkligen prata om hur man mår.
per automatik svarar man ju oftast bra. men ibland säger jag 'vill du verkligen veta det?' bara för att, då får de som bestämma själva om de vill höra min skit eller inte.. nu är det ju oftast bra, men jag vet hur det där är, när jag jobbade och man tjenade på tanterna och glatt frågade hur det var och fick till svar "na, min man gick bort igår". det blev liksom slut på kallpratet då.
Magnus: Men om man inte vill veta på riktigt undrar jag varför man bryr sig om att fråga. Jag tror det handlar om människans rädsla att höra att andra mår dåligt, att det inte vet hur de ska hantera det.
Leopardia: Ja, det är väl lite så jag tänker. Allt är inte så jäkla glatt jämt och om man har det väldigt jobbigt och är sjuk eller om någon nära dött - hur ska man då kunna säga att allt är bra.
Nar det galler det har ska du vara glad att du inte bor i USA. Dar ar det kutym att kassorskan sager "how are you today?" och man sjalv svarar "fine, thank you". Det ar valdigt skont att de danska kassorskorna inte sager ett skit forutom priset.
Ska ocksa kommentera kulturdelen. Har jobbat som tidningsbud. Det blir fel i tryckeriet. Man marker att tidningen ar tunnare just innan man delar ut den, men inte nar man tar bunten tidningar for att ga in i porten. Nar man ar dar uppe orkar man inte gora nat at det eftersom det ar tryckeriets fel. Mojligen skulle nan som ar riktigt bussig ga ner till tidningsvagnen och ta en kulturdel fran nat overskottsex och sen aka upp i porten igen.
Daniel: USA är riktigt illa, jag håller med. Vad gäller ytlighet i alla fall.
Jag trodde inte att någon faktiskt snott min kulturdel, men jag blev ännu mer besviken när den aldrig dök upp under dagen som lovat. Jag är putt!
jag är kluven. jag avskydde kallprat men det finns faktiskt folk som känner igen en i mataffären som varmpratar också, och det är bara mysigt!
kan det inte vara ett klassiskt exempel på att män är från Mars och kvinnor från Venus? du fattade vad tjejen menade men det fattade inte killen ;?
Kram
Very nice website !!! i just surfed by...keep up the good work ! fussball
