I tårar igen
Folke missar tunnelbanan.
För det första är Folke verkligen superliten. För det andra glömmer Folkes mamma honom på perrongen när hon stiger på tuben för att hon är upptagen med annat.
Oj, tårarna steg i ögonen igen.
Hög igenkänningsfaktor på att känna sig ensam någonstans när mamma inte är i sikte. Kan inte minnas en särskild händelse. Men känslan är ändå så otroligt bekant.
Ibland är det skönt att vara vuxen.
älskade pixiböckerna. Måste nog köpa mig en sådan jag med. behöver lite ny kvällslektyr.
tänkte på dig ikväll, hanna. har varit och sett en film på bio. mer om det senare... ville bara säga det och skicka en kram. KRaaaaaaaaaaAAAAAAAaaaammmMMMMMmmm
Själv grät jag av ilska på tuben imorse. Kaos på gröna linjen =/ Jag blev inte insläppt. Det ska jag skriva en Pix-bok om haha.
Jag har ett väldigt jobbigt minne från när jag tappade mamma i stora supermarketen. Eller, först trodde jag hon var någon annan, så jag knatade fram och tog denna "mamma" i handen. Hon stannade till och tittade på mig och jag blev helt chockad. Vild jakt på riktiga mamma sen.
Fröet: Pixie rockar!
Tess: Mycket tårar?
Bling: Gör det. Jag kommer läsa den!
Petra: Fy, det låter otäckt!
