Blogglivet
Bloggar kommer, bloggar går, bloggar förökar sig, bloggar består.
Bloggen är som en amöba, den ändrar form och glider fram i cyberspace och tar plats det det finns plats att få.
Det är inte lätt att leva bloggliv. Ofta censurerar jag mig alldeles för mycket. Ibland alldeles för lite. Det har funnits IRL-diskussioner om min frånvaro av censur. Sedan dess har min blogg antagit en ny form.
Så sent som i tisdags bestmde jag mig för att detta skulle bli en måbrablogg. Jag tänkte skriva att det från och med nu bara ska vara måbra i den. För att jag bara ska tänka måbratankar. Det gjorde jag i tisdags. Bara så mycket måbra på en dag.
Men det kommer nya dagar. Dagar då måbraet inte finns i mig. Men kanske att mitt ångestliv ska få finnas någon annanstans än på den här bloggen.
Inte sällan tänker jag att jag borde lägga ner den här skiten. Sluta ge människor insyn i mitt liv, såna som inte ska ha insyn. Vem vet vem som läser? Det är tankar jag drabbas av ständigt. Jag lyssnar mig runt i omgivningen om de pratar om saker som de kan ha fått härifrån. Bara för att få en känsla för om de är här. Ingen vet. Jag vet i alla fall inte.
Samtidigt älskar jag när det dyker upp nya kommenterare och utmanar mina tankar. Jag älskar det.
Jag vill fortsätta spy ur mig tankar och ångest och glädje och tankeställare och vackra ord och fula ord och bra dagar och dåliga dagar och vad jag gör i mitt liv och vad jag tycker går bort och vilka människor som suger.
Jag fortsätter.
Bloggen går vidare.
Det här är första dagen i resten av den här bloggens liv.
Andra bloggar om: att tala till punkt
Ser fram mot att se hur bloggens nya liv ter sig.
Bra! Ett klokt beslut, men framför allt ditt eget beslut.
Jag är med dig, alla dagar. Upp och ner, i mörker och ljus. Trots att jag är ganska långt bort, och trots att just det kan kännas skrämmande.
Kanske får tid att läsa andra bloggar nu när jag bestämt mig för att blogga av. Har typ abstinens, vad har jag gjort?
En blogg är som ett tveeggat svärd. Roligt och underbart i ena spetsen medan den andra spetsen är jobbig och avslöjande. Det gäller att bemästra svärdet ;)
om du slutar blogga blir jag ledsen.
Drömde i natt att du var ledsen föresten och att jag gav dig en kram. Hoppas det inte var en sanndröm och att dagens blogg blir en måbrablogg. Kram(ändå)
Magnus: Hehe... Det är väl business as usual...
Anna: Tack! Det känns tryggt att veta att du och alla andra är med. Väldigt tryggt faktiskt.
Huus: Jag förstår dig!! Det är ett stort beslut!
Petra: Ja, det är inte det lättaste alla gånger.
Fröet: Vad gullig du är! Kram.
Känner igen mig såväl, har tänkt lägga ner många gånger, men säger som dig att det är samtidigt kul när man väl får kommentarer och kontakt med nya människor me!Men min rädsla finns ändå där ständigt, men jag fortsätter jag med, får vi väl se hur länge bara...
Vi klamrar oss fast i bloggmosfären. Det ska ycket till för att få oss att sluta =D
Jag gillar din blogg för att den skiftar precis så fint som du berskirver det. Det gör den spännande och varierande.
Blogga på du tjejen.
Fia: Det är läskigt till och från ja.
Bling: Det ska verkligen mycket till för att sluta. Har man ett beroende så har man!
