Hannas Plats

Det känns lite busigt att vara ensam vaken på landet. Man får vara tyst så att ingen vaknar, vi snackar pappersväggar. Då är det lite skönt att ha bloggen att tillgå.

Jag har lekt häst så det bara gnäggar under kvällen. Och multitaskat som bloggare och resursperson åt bebis. Dessutom har jag druckit nubbe till sillen. Mamma propsade, och då är det väl inte annat att göra än att lyda. Till det råkade det bli starköl istället för folle. Ja, så satt och blev lite pruttiga så där vid 18-tiden på en måndag. Lite smågemytligt.

Tvååringen kom i alla fall springande emot mig med armarna utslagna när jag kom gående längs grusvägen som en packåsna med väskor och bagar som tyngde axlarna. "Hanna, komma nu", ropade hon. Det är ett ganska tacksamt sätt att bli bemött.

Imorgon ska jag förmodligen försöka göra mig av med en vattenberedare. Hur går man tillväga då egentligen? Sopstationen verkade ovillig att ta emot den typen av attribut. Kan man återlämna den till den som sålde på oss den för si så där en 30 år sen eller? Saken ska undersökas imorgon.

Andra bloggar om: småfyllande, serviceperson, hästjobb, smygblogg