Snacka går ju
Sista dagen på året blev som en såpa utan dess like då jag fick lyssna på arga telefonsamtal och höra om svikna löften. Jag önskade att den första dagen skulle få bli bra i alla fall. Den började med stor dekandens och eventuellt svikna löften - igen. Jag har i alla fall stängt av telefonen så att det inte ska hända några olyckor.
Jag känner mig fortfarande onykter, men har ingen ro att lägga mig att sova. Men jag skulle ju kunna göra vad jag vill med min dag, imorgon skulle kunna bli en likadan till. Har inget jobb att gå till längre.
Ska det vara så här?
Stor dekadens på nyårsdagens morgon låter inte fel.
Beror ju på vad stor dekadens är. Nåt ska man ju ha låter inte så upplyftande. Säg att det var bätre än så.
Det finns väl inga alternativ egentligen. Det är den mest meningslösa dagen på året, nåt ska jag man ju ha.
Hur kom din kommentar före min?
Ingen aning. Borde jag veta?
Stor dekadens och svikna löften. Låter som hemsläpade rester från en nyårsfest.
Tar jag mer än gärna med mig hem - nytt år, nya förfall.
Gott så. Om du säger det. Läser med intresse din blogg. Ny för mig. Fick bara intrycket att tillfälliga förbindelser inte var din grej. Men fel kan man ju ha.
Du missförstod mig. Det är dekadensen jag tar med mig.
Kul att du läser bloggen.
Aha. Håll fast vid dekadensen. Den har räddat mig ibland.
En meningsfull blogg för en gångs skull.
