Hannas Plats

Fick tillbaka den där obehagliga känslan igår kväll. Känslan som bygger på "tänk om jag inte kan sova!". Den kröp sig på medan jag låg och skulle varva ner till Seinfeld. Eftersom känslan stressar upp mig mer än något annat blev jag tvungen att kolla på Navy CIS efteråt också. Men hjärtat stressade förstås på. Sen gick det ganska bra att kolla till ro. Men någonting hände. Jag blev stressad. Det kändes ljust i rummet (som i att "snart är det morgon" när det egentligen bara var snön och gatulamporna ute som gjorde det ovanligt ljust) och jag tänkte "det här går inte". Det är klart det är kört. Även om jag ligger och bara tar det lugnt känner jag hur stressen pumpar runt i kroppen.

Det blev ingen natt av vaka. På något vis kom jag till ro och somnade ganska snabbt. Det är ett tecken på vilket lugn jag är inne i just nu. Jag somnade även om jag aldrig trodde det skulle gå.

Idag har jag kommit in i ett annat stressekorrhjul. Fredagar ska jag ta en dansklass i popping är det tänkt. Den som jag inte kunde boka in mig på i förväg. Dessvärre är klassen full, så det innebär att jag måste ringa varje fredagmorgon och ställa mig i kö. Sedan gå dit till på kvällen och hoppas på att några ordinarie deltagare är borta. Kan man få deras adresser möjligen så att man kan skicka dem lite bakterier varje vecka. Ett par tre stycken skulle ju räcka. Det är bara stå trist att komma dit efter att ha längtat i en vecka och sen inte få plats.  Men nu börjar det... Dags att riskera lite - på micronivå i alla fall.