Hannas Plats

Jag tror att jag lever i ett parallellt universum - det i mitt huvud. Ibland är jag så fast i det att jag faktiskt glömmer att världen är riktig och jag med, men inte det i mitt huvud. Dessa små uppvaknanden brukar kunna vara ganska plågsamma och snabbt, snabbt återvänder jag till mitt huvud. Där är allt som jag vill ha det - inte perfekt, men precis rätt.

Jag borde bli bättre på att ta vara på nuet och livet. Ibland inbillar jag mig att allt springer förbi mig medan jag lever mitt liv utanför verkligheten. Jag antar att det delvis har med mina ickebeslut att göra. Det är bara så mycket lättare att slippa ta beslut. I min värld är allt ändå perfekt och jag är alltid lycklig. Oftast tar jag med mig den lyckan ut i verkligheten också.

Jag tror bara att jag lämnat så många saker och människor bakom mig som jag önskade var kvar. I mitt huvud är de alltid med mig.

Om ickevärlden får mig att må bra även i världen kan det väl ändå inte vara dåligt?

But when the champagne leaves your body
there is just to much to cry for
And the little question´s where the good days went
It would be mean to keep you waiting
To have you watching by my side

´Case not even you can help me now
You can try but you would not know how
Broken beyond repair
Broken and I just don´t care
Broken and you can´t help me now

You can´t help me now - Marit Bergman

(Skulle förmodligen också finnas på min tio i topp över 2006 års bästa låtar.)