Hannas Plats

Oftast undviker jag att säga att jag inte har för avsikt att skaffa barn. Det verkar vara så känsligt. Enda gången jag säger det är när folk försöker övertyga mig om hur fantastiskt det är. Och då får jag alltid samma kommentar: det kommer att ändra sig. Argument: du kommer att bli en bra mamma.

Varför? Varför väljer människor att säga det? Vad spelar det får roll om jag inte vill ha barn. Jag har känt så här sedan jag var ganska ung och jag har en massa orsaker till varför jag känner så. Och om det mot förmodan skulle ändra sig så får det väl göra det, men varför kan människor inte bara acceptera att det är så här jag känner. Det är som att jag skulle säga till folk som har fått barn och berättar hur fantastiskt det är, att det kommer att ändra sig. Jag skulle aldrig komma på tanken.  

Ingen kan veta vad det är för orsaker som ligger bakom att människor inte vill skaffa barn. Det finns människor som vet att de inte kan få barn och som har accepterat det och därför säger att de inte vill skaffa barn. Det är kanske inget man pratar om, men det kan vara känsligt. Ändå väljer barnförespråkarna att de måste pracka på en den där kommentaren. Jag undrar om det är för att de själva ska må lite bättre. Att de känner sig lite nedvärderade för att de har/vill ha barn. Eller om de bara tycker att jag är en halv och onormal människa för att jag inte vill ha barn. De säger att de kommer att ändra sig för att jag ska känna att jag kommer att bli normal, även om jag just nu är onormal. Men om jag nu inte ändrar mig, är det så fruktansvärt att jag ska vara "onormal"?

Min anledning till att inte vill skaffa barn är rent osjälvisk. Jag vill inte överföra en massa dåliga saker på oskyldiga barn som jag själv dras med. Men människor har en tendens att tycka att det är själviskt att inte vilja ha barn. Det kan jag absolut inte förstå. Jag vet människor som absolut inte borde ha skaffat barn men som ändå gjorde det - det tycker jag är mer själviskt. Och stackars barn. Dessutom blir väl ingen en bra förälder om de inte alls vill bli en förälder. Det är på något vis grundläggande enligt min filosofi.

Jag tycker bara att det känns konstigt att det verkar vara så oaccepterat - att inte vilja ha barn. Är inte världen överbefolkad ändå? Måste barn vara enda meningen med livet? Jag är helt övertygad om att det finns en annan mening med mitt liv.