Jag säger ja
Om jag ställer upp en lista på vad jag helst vill göra med mitt liv ser den ut ungefär så här:
- Rymma - bara åka ut och resa, men hur länge kan man fortsätta att bara göra av med pengar och inte få in några, men å andra sidan hur ofta dör folk i Sverige när pengarna är slut. Det är väl ändå ovanligt.
- Bara ligga kvar i sängen och tänka, det passar mig ganska bra. Jag vet att jag har en massa att ge, men just nu orkar jag bara inte.
- Kanske återgå till mitt studentliv. Det var väl ändå underbart.
Sen plötsligt när jag sitter där vid frukostbordet och undrar hur jag ska lägga upp dagen och vad jag ska skriva i dagens två jobbansökningar ringer telefonen. Det är en gammal bekant som vill ha hjälp akut med att göra ett jobb i eftermiddag. Hon ska föda barn om två veckor och har insett att hon inte kommer att hinna med allt. Har jag lust att komma och bokföra? Min själ skriker nej, nej, nej, nej, nej. Det är klart jag inte vill. Varför skulle jag vilja köra debet kredit? Jag är ytterligt trött på det, det är därför jag pluggat vidare. Men i kroppen känner jag att det är ett ja som kommer att komma ut. Min mun formar ett ja, och ansökningarna kommer att bli liggande idag också. Jag ska vara så jäkla duktig hela tiden, göra det som krävs av mig. Det ger inte de stora pengarna att jobba av några timmar på eftermiddagen, men det är klart att det känns bättre än att inte göra något på en hel vecka. Så jag kommer att göra det. Bita i det sour apple. Det är ju en dag i morgon också.
I värsta fall hör en annan gammal arbetsgivare av sig och vill att jag ska komma dit och köra reseräkningar. Där får jag bara ångest. Men jag kommer inte kunna säga nej då heller, trots att arbetsplatsen suger lika mycket som arbetsuppgifterna - för att inte tala om betalningen. Men vad gör man inte. Har man inget riktigt jobb så.
- Rymma - bara åka ut och resa, men hur länge kan man fortsätta att bara göra av med pengar och inte få in några, men å andra sidan hur ofta dör folk i Sverige när pengarna är slut. Det är väl ändå ovanligt.
- Bara ligga kvar i sängen och tänka, det passar mig ganska bra. Jag vet att jag har en massa att ge, men just nu orkar jag bara inte.
- Kanske återgå till mitt studentliv. Det var väl ändå underbart.
Sen plötsligt när jag sitter där vid frukostbordet och undrar hur jag ska lägga upp dagen och vad jag ska skriva i dagens två jobbansökningar ringer telefonen. Det är en gammal bekant som vill ha hjälp akut med att göra ett jobb i eftermiddag. Hon ska föda barn om två veckor och har insett att hon inte kommer att hinna med allt. Har jag lust att komma och bokföra? Min själ skriker nej, nej, nej, nej, nej. Det är klart jag inte vill. Varför skulle jag vilja köra debet kredit? Jag är ytterligt trött på det, det är därför jag pluggat vidare. Men i kroppen känner jag att det är ett ja som kommer att komma ut. Min mun formar ett ja, och ansökningarna kommer att bli liggande idag också. Jag ska vara så jäkla duktig hela tiden, göra det som krävs av mig. Det ger inte de stora pengarna att jobba av några timmar på eftermiddagen, men det är klart att det känns bättre än att inte göra något på en hel vecka. Så jag kommer att göra det. Bita i det sour apple. Det är ju en dag i morgon också.
I värsta fall hör en annan gammal arbetsgivare av sig och vill att jag ska komma dit och köra reseräkningar. Där får jag bara ångest. Men jag kommer inte kunna säga nej då heller, trots att arbetsplatsen suger lika mycket som arbetsuppgifterna - för att inte tala om betalningen. Men vad gör man inte. Har man inget riktigt jobb så.
Kommentarer
Postat av: Mary
bra skrivet =)
Trackback
