Besvikelser
Men så plötsligt händer det där stora som vänder en uppochner totalt och som gör att alla ärr bleknar. Det som får allt annat att verka så futtigt. Och så är livet sådär vackert och underbart som det ska vara.
Jag blir sällan besviken. Kanske för att saker och ting oftast går min väg, kanske för att jag undviker saker som har stor sannolikhet att göra mig besviken. Hur som helst tror jag att ärren i min själ är få. Min singelsjäl lever bra och och är i ganska tryggt förvar mot stora besvikelser. Men kanske, bara kanske undhåller jag den på så vis också de där stora händelserna som bara föder lycka. Precis som de som aldrig köper lotter heller aldrig vinner några storvinster.
Jag förstår mig inte på mina föräldrar alls... Känns jätte konstigt ibland, som att man är främlingar som bara buntats samman under samma tak... :/
Mmm... Jag har bott hemmifrån i 5 år och det var sååå skönt, men sen helt plötsligt flyttade jag ihop med nån, blev dumpad och hade inget annat val än att flytta hit. Nu vet jag inte i vilken stad jag vill bo. Har hockeyn å vännerna här å skolan i Sthlm, hur jag än gör så får jag pendla till det ena eller andra. Men till sommaren måste jag lösa det här för det kommer inte funka i längden. Det blir kaos inuti när jag blir så här instängd...
Hmm, det är svårt när det inte är självklart vilken stad man ska befinna sig i. Gör ju allt så mycket mer komplicerat om man måste bestämma sig för det först.
Hej, kan inte förstå att jag missade det här. Väldigt fint. Så.. .ska du försöka vara lite mindre överbeskyddande mot din singelsjäl nu? Låta den ta lite stryk, men också utsätta den för chansen att ta hem storvinsten?
Godnatt!
Åh, tack. Jo, jag tänkte säga att jag verkligen försöker men jag vet faktiskt inte om det är helt sant.
Excellent site.
