Att längta
Jag minns hur det kändes att stå och vänta på en buss där man visste att en mycket viktig person befann sig. Jag minns hur det kändes när bussen rullade in och man väntade på att den där personen skulle stiga av bussen så att man skulle få krama om den rejält. Jag kom att tänka på just den känslan när jag åkte buss i fredags och en tjej stod och väntade på min buss och en man som säkert var hennes pappa klev av bussen. Jag såg lyckan i hennes ögon och mindes mycket tydligt hur det kändes.
Samma känsla var det sista dagen av två långa veckor hos farmor och farfar på deras land. Det var alltid kul där med syskonen, men sista kvällen längtade jag efter mamma. Jag brukade sitta i trappen och titta ut genom ett fönster och vänta på att den välbekanta Volvo 240:n skulle glida upp på gräsmattan. För med mamma och pappa visste man aldrig när de skulle dyka upp. Till sist fick jag ge mig och gå och lägga mig. När jag vaknade visste jag att de låg och sov i lillstugan. Men vi fick inte väcka dem för farmor. Tills sist kom de i alla fall gående över gräset och jag fick kasta mig i mammas famn och bli upplyft och omkramad. Längtan. Mammas famn var alltid speciell.
Jag minns också dagar på landet när jag visste att pappa skulle komma ut senare på kvällen. Jag minns hur jag lyssnade efter billjud redan tidigt på eftermiddagen fast jag visste att han inte skulle komma förrän sent. Där hörs det på långt håll med ett välbekant dån att det kommer en bil. Till slut materialiserade sig Duetten bland träden och pappa kom skumpande. Kanske med en påse med spännande innehåll eller lite jordgubbar. Sen kunde man tillsammans gå och ta ett kvällsdopp i den spegelblanka viken innan maten.
Jag minns längtan, och ibland längtar jag efter den.
Bild: fotoakuten.se
Andra bloggar om: längtan efter längtan
Jag längtar oxå efter att längta!
Åh jag minns också den längtan. Mamma och pappa hade med en 240, en vit med röda säten. Jag vet inte hur många gånger jag väntat och längtat eter den. Om jag tänker noga eter så har jag nog den längtan kvar någonstans. Jag måste bara hitta den.
"Jag minns längtan, och ibland längtar jag efter den." Jag ryser! Bra skrivet Hanna!
Fin skildring längtan. Jag fick en välbekant pirr i magen av läntan efter mina egna längtansminnen.
Håller med Ester och Magnus. Välskrivet och välbekant pirr hos mig också. Även tårögd eftersom jag är extremt gråtmild idag... Kram på dig!
Åh, Hanna! Vad bra skrivet! Du väcker minnen...
Ester sa precis det jag tänkte säga. Den där meningen är genialisk. Helt enkelt genialisk.
Du skriver såå bra att jag ryser... :-)
AJ vad vore livet utan längtan. När jag var yngre brukade jag och pappa åka till Kanarieöarna varannat år. En gång ringde han och sa att jag skulle packa mina saker för vi skulle åka tre dagar senare. Jag han inte längta... Snacka besviken! Och inte blev det en supersemester heller.
Jazzhoppan: Åh, tack!
Kattis: Nä, man vill ju faktiskt få gå och längta också. Det var som en kille från ett mobilföretag som försökte ge mig en mobiltelefon på gatan till ett "bra pris". Telefonen var väl säkert ok, men jag hade ju inte fått gå och sukta och längta efter en ny mobil, så det blev bara ett nej rakt av. Snart ska jag kanske börja kolla efter en.
just started reborning and just hooked on as much info as poss; thank you
