Hannas Plats

Vår stad har redan fyllts till bredden av turister, insåg jag idag. Tycker det känns tidigt, vad har hänt med myten om att isbjörnarna vandrar på våra gator större delen av året? Jag måste nog bege mig söderöver och odla den myten lite hårdare så att vi får ha staden ifred lite längre av våren.

Jag har lite problem med att det är så mycket turister eftersom jag känner mig tvungen att bli en vandrande turistinformatör och ambassadör för vår stad. Som Fröet så korrekt har uppfattat mig så kan jag ha lite svårt att säga ifrån och känner mig dessutom alltid skyldig till att vara serviceminded - som en slags åkomma som hänger kvar från min tid i butiker och jobbandes på Harrod´s. Som om jag var anställd av staden Stockholm. Knappast. I så fall betalar den dåligt måste jag säga.

Jag satt i alla fall på Storkyrkotorget och försökte fördriva lite tid. Det var jag och en massa turister från allsköns länder. När jag satte mig på bänken precis innan några turister hann dit kände jag en släng av skyldighet. Skyldighet att lämna bänken till dem eftersom de är turister och jag bor i staden. Ge turisterna företräde, turisten har alltid rätt, ringde i mitt huvud. Sen stängde jag helt sonika av ljudet och bredde glatt ut mig på den enda lediga bänkplatsen på det där torget.