Äventyr på bussen
Han svarade inte på vem han var eller hur han fått min telefon. Men till slut lyckades jag övertala personen att återlämna telefonen. Det drog ut på tiden - och min anslutande buss hann åka. Till slut dök han upp i alla fall och det visade sig vara busschauffören som tagit hand om min mobil - genom att ta med den hem till sig.
Undrar hur SL:s policy ser ut för upphittade saker..?
Och min nästa buss gick om 4 timmar! Efter att ha panikat en stund bestämde jag mig för att ta en taxi - och förhoppningsvis komma ikapp bussen. 400 kr senare satt jag i Älmsta - mer än halvvägs till landet och lyckades där springa ikapp bussen. Där började mitt hjärta slå i normal takt igen.
Lugnade nerverna med ett glas whisky när jag äntligen kom fram - mer än värd det.
Att bli av med mobilen är förknippat med mycket ångest måste jag säga. Det finns så mycket i den och man är så naken och utelämnad om man aldrig mer får återse den. Dessutom kunde jag inte ringa någon och beklaga mig så länge den var borta.
Puh!
oh, ja, jag tror att jag har losat 2 mobiler om inte 3...
Leopardia: Usch, det är otäckt!
Min mobil och min iPod är mina babies. Gråter om de kommer bort. På riktigt. Min mobil blev stulen strax innan jul. Alla mina bilder....å favvesms jag sparat...suck, man är alltid efterklok och undrar varför man inte lade över bilderna i datorn...I tid. Snyft
ohh...whiskey - you go! ;) har ännu inte lärt mig tycka om det. jag kämpar fortf med öl.
Å vad gott med whiskey. Skicka mig whiskey skickar jag dig bullar.
Therrorese: Jag vet... förlorade sparade sms... jag är så glad att den är tillbaka...
Fröet: I love whisky. Och öl. Men jag var tvungen att dricka rätt mycket öl för att lära mig tycka om det :)
Arne: Hmmm... ok då, även om det låter som en halvtaskig deal...
Läckert att du jagade i kapp bussen. Älmsta är lite fel håll för dig, va...
Magnus: Visst är det - follow that bus!