Hannas Plats

Livet känns trots allt ganska bra idag måste jag tillstå. Jag har hunnit läsa min underbara bok av Åsa Larsson, jag har varit på uppstartsmöte inför mitt första konsultjobb och det kreddiga företaget vill träffa mig för en eventuell plats för praktik.

Från början då, ja, alltså jag skippar boken. Den har jag redan skrivit om här. Jag var på projektstartsmöte hos min gamla arbetsgivare. De behöver hjälp med sitt intranät som är rörigt, ostrukturerat och ogenomtänkt. Jag var där och började prata om vad vi kan göra, vad jag kan göra och vad jag vill ha i lön :-) Jag blev anställd, så antagligen blev jag också lurad. Nej, så känns det faktiskt inte, dessutom får jag ett ganska stort ansvar och fria händer med deras intranät. Det som var lite jobbigt var att killen som är webredaktör verkar tro att det är jag som ska göra allt. Det är nog inte så chefen vill ha det. Hon vill att jag ska driva dem till att ta tag i det här och få dem att göra bra och genomtänkta saker. Det känns som att det är det jag vill göra också. Nog för att jag kan sätta mig och skriva texter, men jag tror inte de har störst behållning av det. De behöver helt enkelt rutiner för att se till att hålla det där intranätet uppdaterat. Det är nog det främsta. Sen behöver verkligen deras texter ses över också. Jag har massor med kommentarer efter att ha klickat mig igenom det en knapp timme. Men det känns roligt att få göra det här. Det kan bli ett litet problem att jag har två hattar på avdelningen, dels ekonomiassistenthatten, dels retorikkonsulthatten. Men det är bra att de har två olika timtaxor, så att jag kan redogöra för när jag tar på mig retorikkonsulthatten. Den är betydligt dyrare för dem - men roligare för både dem och mig.

Det andra gäller alltså utveckligen på praktikfronten. Imorse ringde jag det kreddiga företaget igen och frågade hur det kändes på praktikfronten. Chefen där sa att hon var tvungen att se över hur det ser ut hos dem under den tiden jag eventuellt ska vara där. Hon ville att det skulle finnas något vettigt för mig att göra och någon som kunde ta hand om mig så att min tid där kunde bli givande. Bara där jublade jag lite. Hon förstod definitivt vad det handlade om. Så sa hon att hon skulle höra av sig senare under dagen. En timme senare ringde hon och frågade om de kunde få träffa mig. Självklart! Bara att de vill träffa mig bådar gott, då måste de så gott som ha bestämt sig om jag inte scruwar up. Men det har jag inte för vana att göra, om jag får säga det själv (och det är ju min blogg så det får jag). Det skulle vara om de inser att de inte har behov av det jag kan erbjuda. Men något måste de ju ha fått ut av mitt e-brev. Dessutom sa hon att även om jag har läst en massa intressanta saker så är det inte givande för mig om de inte kunde "ta hand om mig". Så något måste det väl finnas som jag kan göra.

Om jag får den praktikplatsen kommer jag bli själaglad. En fot i det företaget är inte fy skam. Snälla, älska mig!!