Hannas Plats

Idag fick jag möjlighet att speak my mind angående inlägget igår. Jag beklagade mig över att den ordinarie sättningen i Så ska det låta endast bestod av män. Eftersom jag var med på deras presskonferens idag och mellan intervjuerna och fotograferandet fick jag möjlighet att träffa projektledaren för programmet - även det en kvinna (som så många andra bakom kamerorna på programmet). Då passade jag förstås på att kommentera det hela (jag kan ju inte hålla tyst - och varför ska jag). Hon trodde nog att jag bara syftade på pianisterna, Putte och Stefan. Så hon sa att de gått igenom en autdition med fler sökande. Stefan passade på att ha en lång utläggning om hur psykiskt påfrestande den varit. Sen sas det inget om orkestern till exempel som också är helt manlig (eller ja, den består av män i alla fall). Men jag orkade inte säga mer. Kände inte att det skulle komma något gott av det ändå. Men jag fick i alla fall tillfälle att säga vad jag tyckte. Det kändes lite skönt.