Hannas Plats

Jag förstår inte varför mina helger blir så stressiga nu för tiden. Det är som att jag i veckorna försöker lägga allt krut på det viktigaste. När jag inte orkar det så flummar jag bara runt helt. På helgerna måste jag då göra alla måsten som inte blivit av under veckan. Idag innebär det mer än bara städa, jag måste skriva på i skolarbetet, baka matbröd, helst hinna träna (glömma det...) med mera. Ikväll kommer dessutom killarna i bandet hit för att snacka lite inför giget. Jag har lovat laga mat. Typiskt mig! Jag tänker alltid att det ändå är kul och att jag gör något enkelt. Det slutar alltid med att jag bestämmer mig för att baka bröd, koka ihop värstingmiddag, rusa runt efter det perfekta vinet och så vidare. Om jag nu bjuder på middag är det som att jag vill göra mitt yttersta.

Jag fattar varför duktiga människor går in i väggen. Jag önskar att jag kunde sluta vara så jäkla duktig hela tiden. Vem tackar mig för det egentligen? När jag har gått in i väggen menar jag. Jag tror det är bättre att hålla nere förväntningarna som finns på en. Då är det mindre risk för att inte misslyckas. Men det är som att jag alltid ska överträffa mig själv. Skärpning!