Hannas Plats

Jag kämpar hårt med mig själv just nu. Vet inte varför jag krisar riktigt. Idag har jag hunnit tänka så många negativa tankar om mig själv. Tankar om min näsa och mitt hår. Vad är det frågan om? Näsan har suttit i ansiktet hela mitt liv och jag kan inte göra något åt den. Varför plötsligt börja rata den? Det dök upp andra negativa tankar om både det ena och det andra och jag vet inte riktigt vad de vill. Mitt självförtroende verkar ha seglat iväg till nya breddgrader och lämnat min kropp kvar här i snön och kylan. Är det alltid så här på hösten eller håller jag på att förlora förståndet helt?

Dessutom sitter jag här och försöker analysera min skolgångs syn på skrivande. Det är inte precis uppmuntrande det heller.

Jaha, här sitter jag i mörkret. Måste börja skapa positiva cirklar men jag vet inte var jag ska börja. Jag har aldrig tidigare haft en så nedåtgående spiral till synes utan anledning.