Osynligt sällskap

Det visade sig att jag inte varit ensam i bergodalbanan. Har haft sällskap i varenda dal och på varenda topp. Det var skönt att få prata om det och jag tror att det kanske inte ska bli lika turbulent fortsättningsvis.

Jag sov två och en halv timme inatt. På jobbet har det ändå känts ok. Men nu börjar bli lite vek. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Orkade inte laga mat utan gick till mojen. Det är lite dekadent. Ungefär lika mycket som att dricka champagne på en torsdag. Men de två företeelserna hängde väl ihop lite också kan man säga.

Kommentarer

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0