Mitt okända bloggande liv
Råkade berätta för någon om min blogg idag. Det är inget jag någonsin pratar om - att jag har en blogg. Men personen undrade vad jag gör som får min tid att gå så fort på kvällarna och jag sa undvikande att jag måste besöka personer på nätet - och på den vägen kom det så småning om fram.
Det som förvånade mig var att bara för att min blogg var ett faktum var det nästan en rättighet att få läsa den. Och hur konstigt det var att jag inte för mitt liv vill ha någon jag känner här. Ok, hittar folk hit så gör de, men jag vill inte bjuda in någon. Det känns som att bjuda in någon i mitt inre och jag är osäker på hur många som faktiskt vill få tillträde dit.
Det lyckades bli en ganska stor grej av det här i alla fall. Och jag började fundera över vad det egentligen står här som är så hemligt. Därför har jag ägnat några timmar åt att läsa igenom de senaste månaderna av bloggen. Personen i fråga vet mer om mig än de flesta andra och jag tror att vad som än kan vaskas fram bland textraderna är hanterbart. Men det som är lite obehagligt är att jag inte vet vad någon läser, när och när folk ger upp om bloggen. Dessutom vet jag inte om någon plötsligt skulle komma på tanken att hålla något emot mig.
Nu vet jag inte hur mycket jag kommer att höra av den här personen i framtiden ändå, vi kanske redan har brutit. Men det gav mig i alla fall något att tänka på. Och en timmes ganska trevlig läsning :-)
Det som förvånade mig var att bara för att min blogg var ett faktum var det nästan en rättighet att få läsa den. Och hur konstigt det var att jag inte för mitt liv vill ha någon jag känner här. Ok, hittar folk hit så gör de, men jag vill inte bjuda in någon. Det känns som att bjuda in någon i mitt inre och jag är osäker på hur många som faktiskt vill få tillträde dit.
Det lyckades bli en ganska stor grej av det här i alla fall. Och jag började fundera över vad det egentligen står här som är så hemligt. Därför har jag ägnat några timmar åt att läsa igenom de senaste månaderna av bloggen. Personen i fråga vet mer om mig än de flesta andra och jag tror att vad som än kan vaskas fram bland textraderna är hanterbart. Men det som är lite obehagligt är att jag inte vet vad någon läser, när och när folk ger upp om bloggen. Dessutom vet jag inte om någon plötsligt skulle komma på tanken att hålla något emot mig.
Nu vet jag inte hur mycket jag kommer att höra av den här personen i framtiden ändå, vi kanske redan har brutit. Men det gav mig i alla fall något att tänka på. Och en timmes ganska trevlig läsning :-)
Kommentarer
Trackback
