Hannas Plats

Och så redde vi ut det. Och så var allt bra. Varför har jag så mycket motstånd i mig? Det var hur lätt som helst att bara gå över till honom med en kul grej i näven som vi kunde skratta åt båda två. Sen var vi vänner igen. Det kändes som när jag var tio och hade bråkat med min bästis. Bara vi tog oss över tröskeln så var allt frid och fröjd igen.

Vi har nu satt upp punkter för hur vår relation och våra samtal ska var för att vi ska slippa den här ständiga dragkampen som vi utsätter oss själva för hela tiden.

Det känns så härligt igen och jag är i form, så bra form.