Hannas Plats

Jag var och tittade på en lägenhet idag. Ligger i mitt drömområde och är större än min nuvarande. Den kändes ganska bra planerad och fin utsikt. Men jag fick inget pirr. Alls. Så funderar jag över hur jag kommer att känna mig i februari när jag precis blivit utkickad ur skolan och ska börja starta ett nytt riktigt liv. Vill jag verklgien lämna hus och hem i den vevan? Riva upp allt jag känner till på en gång. Antagligen inte. Någon trygghet måste jag ha kvar. Mitt hem är en stor trygghet.

Men samtidigt, är det inte dags att blicka framåt? Jag tror i och för sig att chansen kommer igen. Kanske med mer pirr inblandat.