Hannas Plats

Vem hade trott att jag skulle komma att bosätta mig längs med världens vackraste älv? Det är ju ingen ö, men ibland känns det nästan som att jag är på en. Jag måste utnyttja det läget maximalt.

 

Igår hade jag en hjärnbrytande dag på så många sätt att jag idag behövde återhämtning. Vid älven låter det sig nästan alltid göras. Även om mina favoritsittstenar hade slukats av älven. Det är ju det. En vet aldrig hur det kommer att se ut, hur hög eller låg älven är just för dagen. Men den här stenen var ju också väldigt bra. Måste jag säga.