Sin egen lyckas smed?
Lycka är ju ett något glidande begrepp och som koncept ganska svårfångat. Fick en gång frågan från en kollega om jag var lycklig. Jag svarade ungefär nej, men jag är ganska nöjd ändå. Jag är ju halvfinne och när jag tänker på finsk mentalitet så är den kanske lite mer kärv, praktisk och melankolisk. Lycka passar inte riktigt in där.
Däremot tror jag definitivt att lyckliga stunder, eller perfekta stunder som jag väljer att kalla dem, finns, kanske till och med varje dag om en bara låter sig finna dem. För de behöver inte vara särskilt långa. Några sekunder, minuter eller till och med upp till en timme så kan jag känna att livet är fantastiskt och i stunden helt perfekt. Särskilt om jag inte tittar vare sig framåt eller bakåt i tid utan bara är precis här och nu.
Här kommer några av de senaste veckornas perfekta stunder som de har fångats på bild.
Roddtur på vacker sjö
Jordgubbar i massor
Lunch på berget
Balkongliv, blå himmel
Att se slutet på regnbågen, tydligt
Gigantiskt vattenfall, by nedanför
Kommentarer
Postat av: Matilda
Det där med att vara nöjd med tillvaron men inte lycklig är lite knepigt. Som du säger - hur definierar man lycka liksom, och vem är det som definierar det? Hur är en lycklig människa? Finns de? Att vara "lycklig" har jag nog bara upplevt i korta sekvenser. livet pågår ju ständigt runt omkring och gör sitt bästa för att jämna ut toppar och dalar. typ.
Trackback
