Visionen

För första gången på några år kommer jag att tänka på vad jag ville bli när jag var 20. Först nu slår det mig att jag hela tiden arbetet åt det hållet och att jag nu faktiskt också gör det.
 
Jag var 20 år och jobbade på ett lite större företag. En dag hade de bjudit in en person som skulle föreläsa för oss. Det handlade just då om den inre visionen i företaget, hur vi skulle bemöta varandra och kunder. När jag satt och lyssnade på Astrid, som kvinnan hette, var det enda jag kunde tänka på "det här vill jag göra". Inte föreläsa om det hon gjorde. Men åka runt och föreläsa. 
 
Det var en så skön känsla att plötsligt inse detta. Jag åkte direkt till universitet och träffade en studievägledare. Han tittade på mig med tom blick och ett fånigt leende på läpparna. "Vad vill du föreläsa om?" sa han med insinuant ton. "Inte vet jag", det var liksom inte det viktiga! Han hjälpte mig inte det minsta. Men jag tog min snart in på ded nystartade Retorikkonsultprogrammet. Träffade helt rätt. Första terminen gjorde vi nästan inte annat än att hålla tal för varandra. Jag trivdes som fisken i vattnet. 
 
Men efter att jag trillat ut från programmet var inte självklart hur jag skulle ta mig vidare mot mitt mål. Jag jobbade som informatör, skrev mest, var intern murvel i två olika organisationer. Visionen låg i träda. Jag trivdes inte alls. Då slog det mig att jag förstås ville tillbaka till akademin där livet blomstrat. Forskarutbildning så klart. 
 
Jag tog mig dit också. Allt jag bestämmer mig för brukar slå in.
 
Men det är först nu som jag inser att jag i mångt och mycket gör precis det där som jag vill. Jag föreläser om saker som är roliga. Jag forskar, vilket också är kul. Ibland undrar jag över framtiden, vad det ska bli av mig. Ännu är jag ju inte precis något.
 
Det är då det är dags att plocka fram den där visionen igen. Med betydligt mycket mer arbetslivserfarenhet, utbildning, livserfarenhet och annat har jag en gedigen cópia jag skulle kunna använda mig av för att föreläsa för andra. Och det är ju där och då jag är i mitt esse. Det är då jag trivs som bäst, på en replängds avstånd från andra människor. 

Kommentarer
Postat av: Lennart

Många av mina kompisar hade drömyrken när de var yngre. Själv har jag aldrig haft ett drömyrke eller vetat vad jag skulle vilja jobba med som ung. Det enda jag har tänkt på är att tjäna pengar, det är det jag är inställd på. Jag har haft jobb av olika slag, många har jag inte alls gillat men tagit för att kunna försörja mig och sen komma vidare. Något jag är bra på är att improvisera och "trolla med knäna", det hjälper mig mycket i min nuvarande position. Den talangen har jag haft sen tonåren. Jag är även bra på att ringa folk och få saker gjorda. Jag får många gånger beröm av folk på jobbet, att jag lyckas fixa saker och ting på ett lätt sätt. Några gånger har jag även lyckats få en massa p-böter avskrivna åt mina kollegor som har parkerat galet vid jobbet. Jag har bara ringt vaktbolaget, sagt vem jag är, förklarat varför jag har ringt och sen har böterna blivit avskrivna. Många gånger tänker jag att jag borde ha högre lön, vid den årliga löneförhandlingen brukar jag säga att det går bra att lägga till en nolla på slutet av min månadslön och öka den på det sättet. Då har kontorschefen suckat och sagt att det är Stockholm som bestämmer. Ja ja, jag får slita vidare.

2013-09-23 @ 22:44:14
URL: http://autobahnfahrer.blogg.se
Postat av: Matilda

Forskarutbildning i kombination med undervisning är kanon - man får föreläsa om sådant som man gillar, och ibland får man åka till andra länder och berätta det också! Jag har svårt att se vad som skulle kunna toppa det här faktiskt. :)

2013-09-26 @ 20:04:37
URL: http://mystiskt.blogspot.com

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0